Good times!

Här är det en trött dam som kikar in! 
 
Jobbade natt mellan gårdagen och idag, sov för dåligt därefter och har därmed varit lite av en vandrande zombie idag. Tycker dock att nattjobb är rätt skönt,  varpå jag troligtvis kommer att lägga en hel del sådana pass sen och då helt enkelt får ta och lära mig att låta mig själv sova efter passen istället för att tro att jag orkar vara människa efter några få timmars sömn! 
 
För att fortsätta på jobbspåret så var även nattens pass mitt sista på introperioden,  och imorgon står jag alltså på egna ben. Sjukt! Det har gått hur fort som helst, och det är så annorlunda mot avdelningsarbete att jag nästan hade önskat mig lite extra introduktion. Men jag tror aldrig man känner sig redo på ett såntdär ställe. Man vet aldrig vad man möter och man kommer ställas inför nya utmaningar oavsett hur länge man har jobbat. Det är ju liksom det som är tjusningen med det hela!  Roligt är det i alla fall, och jag är fortfarande sjukt nöjd med mitt val att byta arbetsplats. Dock fick jag från en av läkarna höra att de var så ledsna uppe på kirurgen för att jag hade slutat, då de tyckte det var synd för att jag var så duktig. Det värmde ju något otroligt att höra, och jag saknar ju verkligen gänget däruppe! Dock verkar personalen på akuten vara lika härliga, så jag är väldigt nöjd som det är! 
 
Något annat glädjande är att det äntligen har blivit dags för hästköp!!! Jag är så himla glad! Åkte ut till Kolmården och provred en dam vid namn Izza, och föll för henne direkt! Så på tisdag hämtar vi hem henne, och vi hade turen att få en lösdriftsplats vid ett alldeles underbart stall precis utanför stan! Jag antar att det var menat att bli just hon och just nu, för allting faller så himla bra på plats, och jag är så redo att få spendera fritiden i stalluften med min alldeles egna, vackra häst :')
 
 
 

Status

Ja, snart ha en vecka passerat, och det går faktiskt stadigt framåt. 
 
De första dagarna efteråt kände jag mig alldeles överkörd. Jag var yr i bollen och riktigt stel i rygggen, och behövde hjälp med allt från påklädning till matlagning och allt runtikring. Jag sov undefär 80% av dagarna och var alldeles tom i bollen. Igår kom dock vändningen, och den var välkommen! Efter att inte gjort annat än sovit innan så var jag för första gången irktigt pigg och redo att ta tag i mig själv! Var riktigt envis med att hålla mig på benen ochi rörelse för att ryggen skulle bli bättre, och kände mig vid slutet av dagen riktigt kry (förutom smärtan då, men den får jag dras med ett tag helt enkelt). På kvällskvisten tog jag en lång promenad i solskenet, och det gjorde gott för både kropp och själ! Ryggen smärtade stundtals och jag fick ta ner tempot, men idag känns den bättre varpå jag tror det gjorde den gott att jag kom ut lite.
 
Idag ska jag gå till jobbet är tanken. Lugna nu, jag ska varken lyfta eller arbeta speciellt hårt. I och med att jag går intro så har chefen och jag kommit överens om att jag gör det jag orkar och vilar däremellan. Så att jag slipper gå hemma och känna att jag missar hela min intro-tid. Det tycker jag låter som en bra plan, och gör att jag känner mig trygg med att komma in och arbeta, eftersom det får bli lite på mina egna villlkor och efter min kapacitet! 
 
 

Jävla skit - världens längsta historia

Ja ni, återigen åkte jag uppspelt iväg på roadtrip i tron om att jag skulle vara nybliven hästägare vid slutet av dagen. Även denna gång fick jag åka därifrån besviken - i en ambulans. 
 
Jag vet ju själv hur nyfiken jag blir när det händer något, så jag ska väl försöka förklara så gott jag minns det hur det hela gick till (plus att jag tror att det hjälper mig lite att få plcoka ihop skiten i detalj då jag kännermig helt dum i huvudet för stunden). I sällskap av Magnus och Jacob styrde bilen ner mot kalmartrakterna där jag skulle provrida en jättevacker tinker-kille. Jag visste att förra ryttaren hade åkt av, men enligt henne var det för att han blivit skrämd av något i skogen och det hela hade varit mycket olyckligt varpå hon nu inte kunde rida. Jag tänkte som så att alla hästar kan bli skrämda och olyckor händer så lätt, varpå jag tänkte att denhär hästen kunde man kanske kunde få fason på ändå. 
 
När jag väl träffar honom är han hur lugn och fin som helst! Supersnäll i hanteringen, blev inte skrämd av något när jag gjorde honom iordning. Han var lite tittig när jag tog ut honom, men verkade fortfarande vara väldigt lugnt. Enda platsen vi kunde hålla till på var en stor öppen gräsyta i en av hagarna, där longerade jag honom en sund först för att se hur han rörde sig samt tömma ut lite energi ur honom innan jag skulle rida. Efter ett tag ville han inte springa mer, och jag bestämde mig för att sitta upp. Även i skritten var han jättesnäll. Han lyssnade på rösten bra och stannade direkt när jag tog lätt i tyglarna. Mad andra ord kändes det som om jag hade ganska bra kontroll och skulle kunna parera eventuella dumheter från hans sida.
 
 
 
Sen sket det sig totalt. Jag skulle byta till trav, och jag bara känner hur hela hästen sprätter till och sedan sätter iväg i full paniksken tvärs över hagen - rakt in mot sten- och stubbeklädd mark. Det gick inte med några medel att få stopp på honom och jag hann spela upp tusen hemska scenarion i huvudet innan ett av dom slog in - han gjorde en tvärsväng åt höger, sadeln åker och jag kan inte göra något för att hålla mig kvar. Hur jag landar har ju jag själv såklart ingen aning om, men jag minns att ryggen tog i först och att sedan bakhuvudet small i backen. Enligt grabbarna så hade jag gjort en studs från marken och sedan slagit i en gång till. Jag var dock snabb upp på knäna, med adrenalinet pumpandes i kroppen. Det jag kände av för stunden var att det flimrade för ögonen och att ryggen smärtade, men jag var så fokuserad på att lösa vadfan det var som gick fel att jag inte riktigt tyckte mig ha tid att känna efter. Förbjuden av Mange att köpa dendär hästen satten jag mig i bilen och vi började åka. Då small smärtan till ordentligt. I både ryggen och magen bultade det något fruktansvärt och jag mådde illa.
 
Vi bestämde oss för att åka till sjukhuset, men hade inte den blekaste aningen om vart vi var eller vart närmaste sjukhus låg. Min panik stegrades och så även smärtan med den. Mange stannade på en liten landsväg och knackade på något hus där vi fick adressen och kunde ringa ambulans, som var där på två röda. 2 st bilar tror jag att det var, de var i alla fall 4 st ambulanssköterskor som med Mange och Jacobs hjälp meckade ut mig ur bilen på immobiliseringsbår. Sen for vi iväg mot närmsta sjukhus som låg i Västervik, vilket tog över en timme trots att de tydligen körde fort. Fick morfin i ambulansen för smärtorna, vilket gjorde att illamåendet sköljde över mig och de fick stanna för att vända på mig så att jag skulle kunna kräkas! Vilken jävla panik att ligga fastspänd med nackkrage och känna magsäcken vända sig och inte själv kunna röra på sig!
 
Väl framme på akuten var det stans pådrag. Blev uppmött av ett team läkare och sjuksköterskor som klippte av mig alla kläder och undersökte min ryggrad och nacke (och ett finger i arslet minns jag att de minsann också fick med...). Nacken blev friad då jag inte hade några smärtor där alls, så jag slapp kragen. Dock grät jag som ett barn minsta lilla knyck det blev vid ländryggen när de stockvände mig. Jag var livrädd då jag inte kunde röra mina ben, och ännu värre blev det när jag skulle få pissa i någon flaska och inte kunde komma igång. Kände inte heller att jag kissade när det väl började rinna. De tog traumaprover och jag fick sedan åka direkt upp på en Dt-röntgen av hela överkroppen. Mindes att jag en tidigare gång mått skit och haft svårt att andas när jag fick kontrast, så ena sköterskan var urgullig och tog på sig skyddsväst och stod kvar vid mitt huvud när jag fick kontrasten och röntgades. 
 
Som tur var så såg röntgen jättebra ut, och jag kunde få komma loss i från traumabritsen jag låg fastspänd på. Vilken jävla lättnad. Dock hade jag inte insett exakt hur ont jag hade i min rygg, och när jag skulle få resa mig upp och få på mig kläder gick det inte alls självmant. Grinande som ett litet barn fick jag hjälp upp och att klä på mig, och fick även hjälp tillbaka upp på britsen då jag inte kunde lyfta upp benen utan att skrika. Det kändes så jäkla löjligt. 
 
Blev inlagd på deras akutvårdsavdelning och direkt när jag kom upp dit stormade min morbror och kusin in på salen och var med mig tills besökstiden var slut. De bor ju som tur var i stan, och min panikslagna mamma hade ringt dem varpå de hade sprungit upp till sjukhuset. Det kändes väldigt skönt, då Mange var tvungen att köra hem Jacob till norrköping eftersom han skulle jobba på tisdagen. Natten var helt jävla hemsk. Jag hade ont som fan och kunde inte röra mig i sängen utan att det blixtrade i ryggen och all smärtlindring jag fick kändes otillräcklig, jag mådde illa och kräktes, hade feber och såg läskiga saker så fort jag stängde ögonen (måste ha varit av morfinet). När jag väl lyckades somna blev jag gång på gång väckt av min rumsgranne som var allt annat än tystlåten. 
 
Det var med andra ord en lättnad när natten var över! Jag fick dock trycka i mig frukosten pga illamåendet, men tyckte mig ändå må lite bättre. Var helt säker på att jag skulle få åka hem (med facit i hand vet jag inte varför jag trodde det. Jag själv skulle aldrig skicka hem en patient som varit i det skicket jag var under natten) eftersom röntgen uteslutit allt farligt. Troligtvis var det min svullnad i ländryggen (Ser skitknasigt ut, plus att jag är blå på röven) som gjorde att jag inte kunde kissa/hade känsel eller röra mina ben till en början. Läkarna var dock på helt andra tankar gällande hemgång i och med att jag inte kunde gå själv samt hade feber och påverkan på mina pankreas-prover. Jag fick in ett gåbord och fick gångträna under dagen tillsammans med morbrors hjälp. Måste återigen nämna hur jävla glad jag är över att han och Felicia fanns där! Det hjälpte något otroligt. Efter lunch dök även syster Emma och Magnus upp och gjorde mig lite gladare!
 
Jag var envis som en åsna med att gå upp och gå under dagen, trots att illamåendet blev värre och huvudet dunkade, och tjatade sönder öronen på sjuksköterskorna om att jag ville gå hem. Så efter att proverna sett bättre ut på dagen, och jag intygat att jag hade Magnus hemma som tar hand om mig så jag kommer ur sängen, fick jag bli utskriven efter middagen - vilken lycka! Jag är ju sån som hellre ligger och mår dåligt hemma, så jag ville absolut inte stanna längre än nödvändigt. Jag vet ju vad jag ska vara uppmärksam på och kan ju söka igen om jag tycker mig bli sämre hemma. 
 
Bilresan hem var ju ingen fröjd direkt. Dels gjorde det ont som fan att sitta så länge, sen kom ångesten över hur illa det faktiskt kunde ha gått, och till sist gick mina febernedsättande ur kroppen så jag kände mig febrig igen. Men åh så skönt det var att komma hem, även om allt kändes så konstigt för en stund.
 
Har faktiskt sovit som en stock inatt, och tycker att det går lite lättare att gå idag. Dock är det fortfarande en ren jävla pina att ta sig i och ur sängen och jag kan inte ens klä på mig själv. Huvudet snurrar och värker och illamåendet sitter kvar, men vad är det jämfört med vad jag kunde råkat ut för i dendär situationen? Enligt Mange landade jag jättenära en stor sten/stubbe-kombination, och hade jag hamnat på den hade jag nog inte haft samma tur. 
 
Med facit i hand förstår jag såklart att alla tycker att jag är helt dum i huvudet som satte mig på den hästen - inklusive jag själv (det är lätt att vara efterklok). Men den informationen jag fick av ägaren innan fallet var inte samma som det som kom fram efteråt. Han hade ju faktiskt skenat på samma vis med henne, vilket i mina ögon talar för att det är något som inte stämmer - troligtvis har han säkert ont eller har något annat i bagaget som inte stämmer. Hade jag vetat det hade jag aldrig ens åkt ner. Det är stor skillnad på ett litet bocksprång (som hon först sa att det var) och full sken. Det sista är något jag aldrig medvetet skulle utsätta mig för. Jag var lite osäker, men ville inte köpa en häst för ridning som jag inte hade vågat sätta mig på. Nu är det i alla fall gjort, och jag kommer att vara mycket mer försiktig nästa gång jag ska provrida - om jag ens vågar mig på det igen. Vet inte om jag är sugen på att köpa häst alls längre, och vet inte heller om jag ens kommer våga mig upp i sadeln som det känns nu. Det finns så många "tänk om" som snurrar i mitt huvud. Jag har trillat av förut, det är svårt att undvika helt när man håller på med hästar, men det har aldrig blivit såhär illa. 
 
Nu är det bara att hoppas på att jag blir kvitt smärtan fort så att jag kan få komma tilbaka till vardagen igen. Och JOBBA! Det känns verkligen skit att få skjukskrivning i nästan tre veckor mitt under intron. Jag har ju bara jobbat 6 pass! Förhoppningsvis känns det bättre efter att jag fått prata med mina chefer, och vad jag hoppas på är ju att kunna börja jobba innan dess! 

Bra val!

Åh vad glad jag är att jag gått på min magkänsla (och mina underbaraste nära och käras peppning såklart!)

Snart har första veckan på akuten seglat förbi, och jag tror verkligen att detta kommer att passa mig mycket bättre! Hur ofta längtar man efter att komma tillbaka till jobbet liksom? ;) nåväl, det är väl nyhetens behag som med allt annat, men jag tror nog att jag kommer att trivas bra även när det lagt sig! Förutom det är jag jävligt nöjd med schemat de lagt åt mig. Hade önskat mig lite skiftliknande tider, och det hade jag fått igenom nästan hela sommaren. Åker dock på nattperiod över midsommar, så jag lär väl få lära mig en hel del om att handskas med fylla då helt enkelt ;)

Gott och gott så är jag jävligt nöjd att jag vågade ta steget och byta jobb! Det känns som rätt val!!!

Myshelg!!!

Äntligen kom mina efterlängtade 4 lediga dagar - och jag har sett till att utnyttja dem till fullo!
 
Dock gick fredagen bort helt och hållet. På jobbet var det total kaos, och jag har nog aldrig haft så mycket att göra! Tacka gudarna för underbara kollegor! Mitt i stöket lyckades jag bli sjuk också. Jag kände hur det började svida i magen på förmiddagen. Efter en stund kom illamåendet, och när jag sedan för första gången på dagen hann springa på toa var det ingen tvekan om saken vad det var som var fel - ännu en urinvägsinfektion. Fördelen med att jobba på sjukhus och ha läkarkollegor fick jag dock känna på då, och jag kunde snabbt börja äta antibiotika. Dock sprang jag runt och svettades så det rann om mig pga febern, och mådde illa hela dagen. När jag väl kom hem efter en dryg timmes övertid kraschade jag i soffan en stund, och satt sedan och grät på toaletten i smärtor resten av kvällen! Tur att jag hade en fruga som stod redo på vad som väntade när jag klev ut från jobbet, och som pysslade om mig på alla tänkbara vis under kvällen ♥
 
Resterande del av helgen blev dock mycket roligare! Redan på lördagen kände jag mig bättre och som utlovat så åkte jag och Mange till Nyköping för att hämta upp lilla Bella som skulle övernatta hos oss. vi bad Josse smyga med lite ridkläder till henne, för vi hade nämligen - utan av avslöja det för Bella - frågat Sandra om vi fick komma ut till stallet och mysa med hästarna på lördagen. Snäll som hon var så kom hon ut och hjälpte oss i ordning så en överlycklig Bella fick ta n ridtur i skogen på Jarina. Mycket uppskattad överraskning! Och inte helt tråkigt för mig och frugan heller, som njöt av att komma ut och andas lite lantluft! 
Stall-Bella :)
Borstar på snälla Jarina innan det är dags för ridtur!
Bellas första ridtur någonsin ute i skogen blev det! På ridskolan håller de sig än så länge på ridbanan!
 
Direkt från stallet åkte vi vidare till Media markt. Där såg vi duktiga Yohio sjunga, och fick sedan träffa honom för lite signering. Bella blev så blyg att hon inte vågade säga ett ord till honom, men efteråt var hon eld och lågor och kunde inte sluta prata om att hon träffat sin stora idol! Jag ska väl erkänna att jag inte var helt missnöjd heller, hehe... ;) 
 
Bella fick sitta på moster Magnus axlar så hon kunde se bra!
DUKTIGA unge!!! :)
 
Skapligt stolt tjej! Kan meddela att hon sov med skivomslagen i famnen! 
 
På kvällen blev det filmmys med MASSOR utav godis (tror vi köpte godis och hyrde film för säker 300 spänn)! Vi har ju köpt en gigantisk 3D-tv och Bella var så sugen på att få titta på film med glasögon, så vi hyrde Zambezia i 3D och det va ren upplevelse för damen. Dock åkte glasögonen av när läskiga ödlan kom i bild haha!
Fullproppad med godis var det här!
 
Söndagen bestod utav lite lek i lekparken och glass på halvar med Emma och Dennis först, sen var det utflykt i Sörmlandsskogarna som gällde. Dock blev inte resan som tänkt. Jag och Mange var uppspelta och alldeles övertygade om att vi skulle komma hem som nyblivna lyckliga hästägare! Väl på plats fick vi träffa kusen - en alldeles underbar nordsvensk-kille på 5 år som var så fin och rar så man inte ville göra annat än krama honom hela dagen. Sen kom dödsstöten - stackarn hade en så fruktansvärd hovspricka! Jag hade svårt att bedöma hur allvarlig den var själv, men förstod innerst inne vad det innebar. Fick dock hjälp av både Linda och Sandra att skicka bilden till deras båda hovslagare - som i princip meddelade mig samma sak: han skulle troligtvis aldrig bli bra ifrån detta. Vi fick med andra ord åka därifrån besvikna, utan häst och med skapligt trasiga själar. Fy tusan så tråkigt det är att se sådant!!! En så ung häst som skulle kunna ha så mycket fina år framför sig! Ville såklart köpa honom ändå bara för att försöka rädda honom, men blev avrådd från det utav alla andra. Nåväl, det är bara att försöka släppa det och gå vidare. Men jag har svårt att tro att jag i det närmsta kommer hitta en häst som jag faller så pladask för direkt. Men man ska aldrig säga aldrig! 
 
 

Destination desolation, tell me when you reach the brink of life

Jag har nog sagt det många gånger förr, men jäklar vad fort tiden springer iväg! 
 
Det känns som att jag nyss kom ut i arbetslivet och insåg hur jävla jobbigt det är att jobba heltid, och nu har jag snart jobbat i 4 månader och har två veckor kvar till mitt jobb-byte. Ett mycket efterlängtat sådant är det, speciellt efter förra veckan som bjöd på 8 dagars arbete på raken, stressiga dagar och en helvetisk jobbhelg där jag fick göra två mans arbete på egen hand! Dock kommer jag sakna de flesta av mina kollegor. Bättre sådana får man leta efter! Känne rmig dock trygg i att jag vet att jag dels får med mig underbara Victoria ner, samt att jag vet att det jobbar fantastiskt fina tjejer och killar därnere också! De tkommer nog att bli toppen dethär! Och absolut mycket bättre för mig vad gäller arbetstiderna! 
 
I övrigt har jag haft så mycket fina stunder på fritiden! Våren har dessutom hunnit krypa sig på och jag blir varm i hela själen utav det! Jag som är en värmemänniska är inte speciellt överlycklig under vinterhalvåret, men nu när sommaren närmar sig spritter det i kroppen på mig!
 
Det har varit full rulle sista månaden, och jag får helt enkelt försöka sammanfatta det hela med bilder en snabbis istället för att skriva en hel roman här! 
 
På väg till Nyköping för att fira lillebror!
Lycklig kille med sin present från oss! :)
Jag var mästerkock igen!
....Dock inte lika duktig på att parkera.... Tyckte nämligen att jag backade in rakt och väääldigt nära bilen bredvid. Duktigt!
Syster har varit med till gymmet 2 gånger på en vecka! Skitkul att göra något tillsammans bara hon och jag! Tog även en sväng på stan i tisdags och lunchade ihop :)
 
Jobb, jobb, jobb är det som har tagit upp mestadels av min tid.. såklart!
Dock var det inte speciellt tråkigt att jobba skärtorsdag/långfredag! Vi fick rejält med uppskattning av både patienter och kirurgkliniken, så vi hade rejäl fest på kvällen!
Fruktsallad med glass, mums! :)
Jag och frugan passade på att njuta av vårvärdret igår. Först spenderade jag själv några timmar på balkongen i bikini och gassade, sen när han vaknade efter nattjobbet åkte vi ock åt tillsammans och gick sedan en sväng med lyckliga Lester ute på gården. Han kommer verkligen trivas med att få gå ute när vi flyttat!
Idag var det firande av moster Eva som fyller 50 och min kusin Robin som blir 18 på tisdag! Äntligen fick man tillfälle att piffa till sig lite i alla fall!
Middag på Butlers! 
Moderskapet!
_Min o så trevliga lillkusin ;)
Och mitt lilla hjärtetroll Bella var också med såklart! Underbara unge! Nästa helg har jag lovat henne att hon ska få komma och sova över hos mig och Magnus, vilket gjorde henne överlycklig! Jag själv ser ju såklart fram emot det också! :)
 
Bäst av allt, som vanligt - trots att livet går upp och ner stundtals, är att jag har min fantastiska fruga vid min sida! Han är verkligen min klippa här i livet, och den som alltid kan få mig på bättre tankar när jag tycker att allt är skit! Fy vad jag älskar dig!! 
 

The shadows on my wall don't sleep

Vilken mardrömshelg detta blev!
 
Om jag inte redan längtade till mitt jobbyte så gör jag definitivt det nu! Fick äran att bli flyttad från den helg jag egentligen velat jobba (påskhelgen) till denna, och då även så charmigt placerad att jag fick gå kväll igår och dag idag. Detta är vidrigt vanligen, men nu blev det ännu värre med tanke på att man missade ännu en timme av den nästan obefintliga sömnen mellan arbetspassen i och med att man ställde om till sommartid inatt! För att göra det ännu bättre så var det körigt på jobbet, varpå jag är helt jäkla slutkörd i skrivandets stund och försöker uppehålle mig med drastiska metoder (till och med städning...) för att orka hålla mig vaken till kvällen. Snälla låt det bli 2:a maj snart så att jag slipper ha dessa arbetstider som standard! 
 

Change up!

De sista veckorna har jag valt att ta tag i saker och ting som gör att jag inte känner mig helt hundra med min tillvaro!
 
Jag vägrar vara en sån som går runt och gnäller på hur jag har det, när det faktiskt finns en chans att göra någonting åt det. Därför fick jag ändan ur vagnen i förra veckan och tog tag i både det ena och det andra! För det första så tackade vi ja till en ny lägenhet. Har länge stört mig på att detta hus är så lyhört, och är inte alls intresserad av vad mina grannar gör om dagarna - och därför tog vi nu steget och skrev på nytt boende i ett litet mysigt och förhoppningsvis lugnt hus i kneippen. För det andra gick jag och skrev in mig på körskolan! Jag tycker det är så träligt att hela dagarna ska gå åt till att ta sig runt när inte Mange är hemma, så nu har jag hunnit med tre körlektioner och redan bokat in risk-kurserna! Nu känns kortet nära! Och när jag väl har kortet i hand är jag ett steg närmre att få jobba på ambulansen, och det är ju målet!
 
Sista stora förändringen som skett denna veckan kommer nog inte helt oväntad för den som läst om mitt missnöje med arbetstiderna och dylikt här. Insåg ganska snabbt efter att ha börjat att avdelningsarbete inte föll mig i smaken för fem öre, och jag har redan hunnit bli döless på att gå där och trampa samt inte få sova ordentligt mellan mina pass. Därför gjorde jag slag i saken och sökte nytt jobb, där jag från början ville arbeta. Det gick snabbt, jag fick komma på intervju bara några dagar senare, de tyckte det kändes toppenbra med mig och efter att de fått referenser från min nuvarande chef så blev det igår klart att jag från och med Maj månad har nytt jobb - på akuten! Där har jag ett varierande arbete, mycket mer arbetstider att välja mellan och där inräknat möjligheten att jobba natt! Jag tror att jag kommer stormtrivas! 
 
Känner mig jäkligt driftig just nu med andra ord! Men sån är jag - jag tycker inte det är någon mening med att vara missnöjd med sin tillvaro, det är alltid bäst att följa sitt hjärta och jaga sina drömmar och mål med alla medel tillåtna!

I need a minute to get my head straight, just to hit it before it's too late

Dagarna rullar förbi alldeles för fort för min smak just nu, men som tur är så har jag hunnit stanna upp och njuta utav nuet vissa dagar i alla fall! 
 
Det måste jag nog säga är den största nackdelen med att jobba på sjukhusavdelning - tiderna! Man går så knasiga tider att en vecka kan flyta förbi i ett svep utan att man gjort annat än jobba. Jag vet ju att jag kommer att komma ifrån detta så fort jag vidareutbildat mig, men just nu tycker jag att det känns kämpigt då jag inte trivs med att få så lite utav fritid och sömn. Önskar så innerligt att det hade kunnat gå att styra sina tider bättre än i nuläget, men trots att vi lägger våra scheman själva så styr bemanningspersonalen om och man hamnar på dedär dumma kväll-morgonpassen som avkärmar en från allt runtomkrin i ett dygn i sträck, vare sig man vill eller inte. Stort minus! I övrigt så har jag ändå riktigt roligt på jobbet stundtals, i och med att personalen är underbar! Det gör ju så himla mycket! 
 
Har i alla fall hunnit få till riktiga guldstunder med både Mange, lilla Emelie och Jacob! Vad skulle jag göra utan er just nu? :) Jacob ställer upp i vått och torrt och kommer och möter mig vid jobbet för att hinna ge mig lite social tid innan jag måste paniksova för att jobba nästa pass, Emelie har jag fått till mysiga promenader samt melodifestivalmys med och Mange tog med mig ut på middag och bio i måndags efter att jag jobbat 5 dagars-helg från helvetet! Riktiga energihöjare! 
 
Igår var jag ledig, vilket inte kunde suttit bättre med tanke på att vädret var underbart! Gick en promenad med mina favoritflickor i solen. Käkade våfflor med dem och Magnus och glassade sedan i solen på balkongen! Där blir det riktigt varmt och skönt under soliga dagar! Efter ett gymbesök blev det sedan god mat och film tillsammans med grabbarna (Mange och Jacob). Perfekt ledig dag! Nu känns det ändå som att jag fått ladda krafterna lite inför resterande arbetspass denna vecka!
 
Myspromenad med Emelie och lilla Olivia ♥
Gansterkiddo!
 

Oops...

...Gick visst och rakade av lite av barret!
 
Efter lite vekande fram och tillbaka och påputtning från frugan och lilla Emelie så lät jag till slut den sistnämnda greppa tag i rakapparaten och kapa lite av mitt trollrufs! Och ååååh så SKÖNT det känns! 
 
 
 
Sidecut fick det bli med andra ord! Jag själv är väldigt nöjd ;)
 

I could learn to pity fools as I'm the worst of all

Jag kan inte förstå att det är över en månad sen jag satte mig och skrev något här...
 
Förut var bloggen mitt bollplank, där jag verkligen fick nytta av att skriva ur mig alla tankar och känslor jag annars gick och höll inne på. Nuförtiden måste jag erkänna att jag inte riktigt har det behovet längre. Kanske är det för att jag sällan har tid att spåna alltför mycket och övertänka saker numera. Eller så har jag helt enkelt blivit lite lugnare och tryggare i mig själv - så som jag faktiskt känner mig. 
 
Mycket har hänt sedan jag senast kikade in här. Jag har för det första tagit examen, vilket var en sån sjukt fantastisk känsla! Ceremonin blev jättebra och jag hade även en supertrevlig examensmiddag tillsammans med släkten samt fina vänner på kvällen! Nu är jag alltså legitimerad sjuksköterska, och har i dagarna även fått hem mitt examensbevis! En tre år lång resa är över, och jag är så sjukt nöjd med att jag tagit mig igenom den!
 
Fina tjejerna ♥
 
 
 
 
 
 
 
En underbar kväll, med fint sällskap och fina presenter ♥
 
Började jobba gjorde jag bara tre dagar senare, och snart är jag färdig med min intro! Första veckan kändes det riktigt konstigt att inte bli kontrollerad i allt man gjorde, vilket man är van vid som student, och jag vågade knapp gå in och hänga ett dropp utan att min intro-ssk var med och kollade så jag tagit rätt vätska! Nu känner jag mig dock varmare i kläderna, och har senaste dagarna skött vårdlaget själv medan hon kunnat sitta och surfa hästbloggar istället ;) Känner mig så långt ifrån full-lärd som jag kan dock, och är livrädd för att bli puttad ur boet och jobba helt på egen hand när intron är slut - men det ser jag som en spännande och lärorik period som komma skall! 
 
Trött som tusan har jag varit, och något avskärmad från omvärlden. Det är en ganska stor omställning att gå från att studera och kunna styra sina tider lite i de flesta fall - till att ha fasta arbetstider som dessutom gör att man är borta från allt som heter fritid i lite över ett dygn åt gången. Jag har haft svårt att ställa om och vänja mig, och har vägrat släppa på träningsrutinerna, vilket har lett till att jag i princip enbart har ätit tränat, jobbat och (i bästa fall) sovit sen jag började jobba. Jag har inte hunnit vänja mig ännu, vilket stundtals gör mig frustrerad och väldigt trött, men jag har ju underbara människor omkring mig - både på jobbet och privat - som gör att man orkar ändå! :)
 
Lite annat har jag ju hunnit med också! Bland detta har vi tusen filmkvällar, en skitrolig utekväll där vi firade min älskade lilla Emelie som fyllde år, samt ett mysigt besök i Nyköping är lite utav det! Bra stunder som jag verkligen sett till att ta vara på under stressen!
 
Mina nsygga damer ♥
Yes.. Jag drack hallonvin OCH JA, jag har varit på och färgat mitt hår igen fast jag inte skulle ;)
Soffmys i Nyköping
Kände att jag behövde köra ett såntdär snyggt duckface
Mata ankor!
Kidsens favorit ;)
 
Idag är jag lägligt nog sjuk! Vilket väl kanske ligger till grund för att jag kände att jag hade tid att sitta här! Har mått risigt som tusan sen i fredags, men tvingade mig iväg till både jobb och gymm i måndags samt igår. Igårkväll började jag dock må sämre och idag fick jag helt enkelt inse att det var dags att låta kroppen vila! Därför ska jag nog slänga mig i soffan och slöa så det står härliga till! 
 

Olivia ♥

Idag har jag haft turen att hinna träffa båda mina Emelies på en och samma förmiddag! 
Lilla Fyrberg var jag och våldsgästade på morgonkvisten och stal då kaffe samt bilder på hennes lilla gullunge! Riktigt mysigt sätt att få starta dagen på! Andra Emelie fick jag mig en promenad tillsammans med, isällskap av hennes små terroristvovvar, när jag kom hem igen! 
 
Sedan dess har jag suttit här och pillat med bilderna nedan! Äntligen har jag hittat lite lust att fota igen! Inte så konstigt med tanke på att motivet är sockersött ;) 
 





 


 

Happy new year!

Då var det nya året infirat, och jag fick äntligen invåga min nya klänning som jag köpt kvällen till ära! 
 
Vi fick en helt okej kväll, dock saknade jag många av mina fina som jag gärna hade firat kvällen tillsammans med! Jag fick i alla fall ha en del av dem på plats, vilket gjorde kvällen så underbar som den kunde bli! 
 
 
Lyckades även hitta en fluga och en keps under kvällens gång, så jag blev tydligen lite gangster istället för tjusig ;)
 
 

My 2013

Då var det återigen dags för den årliga summeringen av året som gått! 
Har faktiskt sett fram emot att få göra detta, då året faktiskt har bjudit på mycket fint och minnesvärt!
 
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Ja, det har faktiskt varit ett riktigt händelserikt år!  Bland detta så började jag jobba som tränare samt åkte utomlands till värmen för första gången!

Har du några nyårslöften?
Jag har faktiskt inte slipat fram några egna nyårslöften! Känner inte direkt att jag har något speciellt att lova mig själv förutom att fortsätta leva såsom jag gör! Det skulle väl vara att inte bli bekväm och glömma min dröm! Vill inte fastna som avdelningssjuksköterska bara för att jag är för lat för att ta steget vidare! 
 
Ett nyårslöfte jag och frugan slipat på tillsammans är att vi ska hålla lägenheten ren och fin.. Ja, vi får väl se hur det går med det... ;)
 
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja!!!! Två och en halv (hehe) stycken faktiskt! Emelie fick ju sin fina lilla Olivia, och jag blev mer förälskad i den ungen än vad jag någonsin kunde tänka mig :')

Vilka länder besökte du?
Grekland! Äntligen tog jag mig utomlands och besökte värmen! Och åh så mysigt det var! En hel vecka med familjen i värmen, utan några som helst krav eller måsten. Härligaste minnet från i år!

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Tror inte jag har ett såntdär datum som står ut för sig själv i år... Om jag inte missat någon stor händelse på vägen! Hela året har varit fyllt med speciella händelser :)

Vad var din största framgång 2013?
Träningen och skolan!
 
Har utvecklats något otroligt med min träning under året och jag mår så bra! Mitt självförtroende kroppsligt är på topp och jag skiter för en gångs skull fullständigt i vad någon annan tycker om hur jag ser ut! Jag känner mig stark och välmående och trivs så himla bra med min träning och den gemenskap som omger den. Det har stärkt mig på alla sätt och vis och gett mig många nya fina relationer! Och allt stöd och den peppning jag får från omgivningen är helt otrolig! TACK för att ni späder på min träningsglädje och motivation ännu mer!!!

Gällande skolan så är jag ju numera färdig sjuksköterska, jag ska bara ta min examen och få min licens! Hur häftigt som helst! Kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över att ha tagit mig igenom dessa tre år och äntligen vara färdig att arbeta, och dessutom inte ha kuggat en enda tenta på vägen! 
 
Något jag även märker nu när jag ser tillbaka är att jag mognat och "växt i mig själv" lite mer. Jag har inte längre samma ångest över sociala situationer och kan numera lägga skitsnack och dumheter åt sidan utan att tänka en extra gång, och omger mig enbart med de människor som får mig att må bra! Jag sitter inte längre och oroar mig över att folk tycker si och så, utan litar på mitt eget omdöme och mina närmstas. Ett stort kliv framåt för någon som tidigare varit så osäker och velat vara alla till lags. Riktigt skönt!

Största
 misstaget?
Att i början av året låta mig påverkas av helt fel person, som fick mig att se med fel ögon på någon som egentligen stod mig mycket nära och därmed orsakade en onödig konflikt mellan oss. Som tur var är detta rävspel uppdagat och mitt och min fina väns band starkare än någonsin!

Bästa köpet?
Åh vad svårt! Jag som är pryloman älskar ju alla mina inköp! Just nu måste det väl vara min nya telefon. Nya bilen är ju förvisso inte alltför pjåkig heller ;)

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder skulle jag tro. Gud vad jag har shoppat!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla fina människor i min omgivning! Detta har verkligen varit ett relationernas år! Jag har prioriterat mina vänner mer än tidigare och fått många riktigt fina stunder tillsammans med dem! Jag har under året verkligen insett hur många fina vänner jag har, och hur underbart glad jag ska vara att jag har dem i mitt liv! NI har verkligen förgyllt min tillvaro!!! ♥

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare!!! Definitivt! Förra året var ett riktigt bottennapp och jag mådde dåligt i långa perioder! I år har det däremot flytit på i en bättre riktning och jag har generellt sett mått ganska bra! Sen har jag såklart varit stress-tjurig under perioder, men så är det att vara student och ha mycket att göra ;)

Vad önskar du att du gjort mer?
Vilat! Haha! Det har varit full fart på mig för det mesta! Har inte klarat av att bara ligga på sofflocket, men såhär i efterhand kan jag se att det hade behövts ibland! Träffat familjen önskar jag ju såklart alltid att jag hinner göra oftare också!

Favoritprogram på TV
Face off, Dexter, Naruto och Shingeki no kyojin! Jag och frugan är serienördar helt enkelt! ;)

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jag var i Grekland och hade det allmänt glassigt i värmen! Körde en shoppingrunda, blev bjuden på fin restaurang av frugan samt besökte en karaokebar på kvällen! En helt toppenbra födelsedag!

Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Gymråtta, haha! Bor ju i stort sett där så jag kan inte tänka mig att folk ser mig som annat! Eller..? ;)

Den bästa nya personen du träffade?
Jag har träffat många underbara nya vänner, men även fräschat upp och putsat till gamla bekantskaper och vänskaper! Jag är tacksam för er alla! Både gamla som nya vänner! Ni gör mig så himla glad! Som jag sa, det här har verkligen varit relationernas år ♥
 
Första du ska göra på det nya året?
TA EXAMEN!!!! :D Eller, ja.. det är först den 10:e januari, men det är ju det största som komemr hända framöver! Innan dess blir det en till sittning på min tatuering och även finmiddag med klassen! Mycket kul på kort tid! Sen börjar jag jobba tre dagar efter examen, det ska bli spännande!
 
 
2013 - ett fantastiskt fint år!
 

Stalker?

Jag tycks då alltid råka ut för de mest lustiga händelserna!
 
I fredags var jag och hämtade ut mina syskonbarns julklappar som kommit med posten till macken här i Skarphagen. Man måste ju såklart alltid visa leg, och det gjorde mig ju inget eftersom det liksom hör till. Reagerade väl lite på att killen i kassan var lite väl pratglad, men tänkte inte mer på det. När jag sedan kom hem hade herrn (antagligen då med mina uppgifter från legitimationen) sökt upp mig på facebook och börjat följa mig där!!! Fy fan så obehagligt! Det måste ju vara olagligt att göra så? Jag tycker i alla fall att det känns fruktansvärt olustigt, med tanke på att man litar på att uppgifterna är konfidentiella när man visar sitt leg. 
 
Var förbi idag och hämtade ett nytt paket, och passade då på att prata med personalen om vad som hänt och att jag tyckeratt det är fruktansvärt oprofessionellt att göra en sån sak. Nu känner ju inte jag mig alls trygg med att hämta paket därifrån fler gånger... De som jobbade idag blev såklart lika chockade som jag över beteendet, och skulle prata med vederbörande om att man inte får göra en sån sak.
 
OM du nu läser detta, eftersom du följer mig på facebook, så vill jag säga att detdär är fruktansvärt oprofessionellt och obehagligt gjort utav dig! Det är nästan så jag hoppas att du blir fråntagen den arbetsuppgiften, för det där är oacceptabelt! När man visar leg i affärer litar man på att personalen ska vara professionell och behandla uppgifterna konfidentiellt! Det är ett förtroende man ger er och du har just gjort mig jävligt skeptisk till att visa leg när jag ska hämta ut paket och dylikt framöver. 
 
Vilket folk det finns....

Christmas time!

Här har ledighetskänslan äntligen infunnit sig! Gud så skönt det är! Nu har det äntligen sjunkit in - jag är fri från plugg fram tills dess att jag komme rin på min specialistutbildning! Helt jäkla underbart!
 
Min eldiga fredag gick alltså åt till enbart nöjen! Spenderade en stor del av dagen tillsammans med Victoria och Magnus (även sällskapade av Norrland en stund) på stan, där tanken var att vi skulle jaga julklappar. Mycket julklappshandlande blev det dock inte för min del. Däremot gick både jag och Mange hem med varsin ny telefon med tillhörande James Bond-klocka i påsarna! Hur gick då detta till? Ja ni, det hann vi inte ens reflektera över själva! Skulle bara gå in på The phone house och kolla vad det skulle gå på att skaffa ny mobil, och på något vänster hann vi båda bli övertygade om att våra Iphones var skräp (vilket jag å andra sidan redan var övertygad om. Min var faktiskt trasig - batteriet var helt förstört) och helsålda på den varianten Victoria hade köpt dagen innan.  Tur var väl det, för jag är helt förälskad i min nya telefon!!! Den är bäst! Mange är nog mest exalterad över klockan som kom med, då den är som en mini-mobil som går att prata i, läsa sina meddelanden i, fota med och hela köret!
 
 
 
Igår var det först förmiddagsgym som gällde, sen hem och göra sig fin inför det tidiga julfirandet hemme hos svärföräldrarna. Mange jobbar ju helahela julveckan, och då även dubbelpass, så han kommer inte ha någon chans att fira julafton. Kommer kännas jättetomt utan mitt hjärta, men vi fick ju ha våran egen jualfton nu istället, och det var lika mysigt det! Vi bjöds på jättegod älgstek och spelade såklart lite wii också. Fick jättefina julklappar både av svärföräldrarna och Mange, så nu känner jag mig riktigt bortskämd och nöjd! Riktiga julafton kommer för min del att spenderas i Nyköping hos storesyster, så jag får dubbelt upp med julmys helt enkelt! 
 
 
Igårkväll blev det även kalas! Nisse har ju fyllt hela 26 år i veckan (skönt, nu är han äldre än mig igen haha!), så det var dags att fira gubben! Det blev i vanlig ordning fullt ös medvetslös på hela gänget (förutom mig, Jelena och Jocke som var nyktra) och jag valde väl ändå att dra mig hem hyfsat skapligt när resterande besökare började bli dräggiga haha! 
 
 
 
Idag blev det att köpa julaftonskläder för presentkortet jag fick av svärförädrarna först, nu ska vi se Hobbit 1 och sen ska dagen avslutas med att ÄNTLIGEN se Hobbit 2!! Som jag längtat!!!!
 

Be careful making wishes in the dark. Can't be sure when they've hit their mark

Nu... NU får jag verkligen jubla och pusta ut! För nu har jag bannemig "jullov"!!! 
 
Två dagars seminarium är över, och min presentation gick faktiskt bra! Jag kände mig inte alls så nervös som jag i förväg trodde att jag skulle göra och fick jättefin feedback från examinatorn! Hon tyckte att jag skulle vara väldigt nöjd, så det tänker jag helt enkelt vara nu då! Nu ska jag bara gå på framläggning på torsdag i någon timme, och sitta imorgon och pyssla lite med Sanna, sen ser jag nog inte skolan igen förrän i januari när det drar ihop sig mot examen! Jäklar så skönt! Detta firades med texas-lunch tillsammans med frugan! Inte helt fel!
 
fick så lägligt mitt schema idag från kirurgen, och det är full rulle från och med den 13:e januari! Jäklar vilken omställning det kommer bli! Och så läskigt! Nu ska jag ju faktiskt vara sjuksköterska på riktigt när jag kommer ut, med alla ansvar det innebär. Det både skrämmer mig och gör mig riktigt stolt på samma gång! Det kommer nog att bli en spännande tid!
 
Nu ska jag bara hitta en fin klänning till examen/sittningen också! Jag som sällan handlar vardagskläder har ju dock ingen aning om vart man ska kolla efter detta. Någon som sitter på ett tips?? Vill känna mig lite extra fin tänkte jag!
 

The trouble in your heart is self imposed and hard to tame

Åh nu är äntligen alla stora moment i skolan avklarade och man kan koppla av!
 
Igår gick vi upp med våran c-uppsats, och det var jätteroligt att få höra vad opponenterna hade för tankar och funderingar kring den! Tyckte att de var riktigt snälla, så det värmde lite i hjärtat! Nu är det verkligen bara omvårdnadsseminariumet i nästa vecka kvar, sen är det bara att invänta examensdagen! 
 
Måste slänga in lite bilder, om än att det är sent påkommet, ifrån helgen som var. Hade ju en mysig dag i Nyköping tillsammans med delar av familjen. Det var dock baaaaara Magnus som gällde i ungarnas ögon, så jag fick gott umgås med syster, mamma och mormor jag, haha! 
 
Glad karl som fick frukost ;)
 
Lördagskvällen bjöd sedan på spelkväll med grabbarna hemma hos Micke. Eller... Det blev väl inte så mycket spelande för mig och Gustav. Vi låg nämligen i soffan och bläddrade bland husannonser och lyckades senare hitta en sida med enbart prutt-humor som vi skrattade såpass att vi grinade åt! Mogna gänget - jag vet ;)
 
 
I stort har veckan annars bestått utav plugg och gymbesök! Det var visst mer att göra än vad jag hade väntat mig haha! Så kan det gå när man är tidsoptimist! Dock har Mange och jag så gott det går försökt sträcktitta på en av våra favoritserier, som vi upptäckte att vi av någon lustig anledning lyckats missa hela två säsonger av! Nu är vi återigen så jäkla fast, och helt beslutna om att vi minsann ska bli duktiga på specialeffekts-smink! 
 
 
Idag är jag faktiskt ledig, vilket är så jäkla skönt! Startade dagen på sjukhuset, och fick faktiskt gå därifrån på mycket bättre humör än när jag gick dit! Äntligen ska jag efter ett år sluta käka mina starka hormontabletter! Och han kunde vid undersökningen inte hitta något som såg suspekt ut, som jag varot så rädd för, så nu kan jag nog sluta vara så nojjig! 
 
Efter sjukhusbesöket traskade jag bort till Ektorp och mötte upp Emelie och Olivia, och spenderade resten av förmiddagen hos dem. Mysigt! Hon har förändrats så mycket varje gång jag kommer dit, ungen! :D 
 
 

Fredagskväll

Idag är jag ovanligt pigg trots att jag varit igång hela dagen! 

Efter tatueraren har jag plitat på mitt seminarium om brännskador. Först tillsammans med fina Sanna i skolan, sedan på hemmaplan. Stängde ner min lilla rosa söta dator vid nio, och känner mig riktigt nöjd med vad jag åstadkommit! Halva min presentation är klar och jag har samlat på mig vad som nog egentligen är alldeles för mycket fakta för 30 minuters presentation. Men brännskador är såååå intressant, så jag har faktiskt svårt att avgränsa mig! 

Efter det har jag haft myskväll med mina tre små hårbollar! Mange jobbade kväll, så jag bestämde mig för att bara vara efter mitt pluggryck - superskönt! Nu ligger jag och kissarna i sängen och ska slockna, men jag är alldeles för pigg! Får ligga och glo på dendär Bunnyfilmen på tv och hoppas att jag slocknar! 

Imorgon är det nämligen Nyköping och julmarknad som gäller, och det ser jag verkligen fram emot! 

It's all your mind, all your mind

Äntligen är helgen här!
 
Det kommer dock att bli en väldigt lugnt sådan för min del då jag är nytatuerad och därmed inte kommer att träna något. Känns nästan konstigt att jag inte ska till gymmet när jag har så mycket tid till övers ;) För den nyfikne så har jag äntligen gjort färdigt min tatuering på armen! Det fick bli lite längre väntan mellan sittningarna än jag hade hoppats, då jag inte kan traska runt nytatuerad bland alla bakterier som flyger och far på praktiken. Nu när jag var färdig hade jag dock sett till att boka in min tid på direkten! Måste slänga in ett gott ord för min tatuerare som är fantastisk! Alex på Phatboys tattoo ska ni absolut vända er till om ni ska smycka kroppen! Han både ritade upp min tatuering och gjorde den grymt snygg! Tackar för det! :D
 
Glömde (kanske lite medvetet ifall det skulle gå åt skogen) nämna att jag igår hade min praktiska slutexamination. Var fruktansvärt nervös innan då det blev en väldigt rörig situation kring examinationen. Man ska nämligen vårda en patient under tre timmar som man aldrig träffat förut, och då jag varit på boende hade jag träffat de flesta där varpå jag fick åka till ett annat boende och träffa en annan som bodde där. Jag hittade inte i lokalerna, visste inte alls vad de hade för rutiner och kände ingen i personalen - riktigt bökig sits! Var alldeles tom i huvudet av nervositeten under examinationens gång, men verkar ha rett ut det snyggt ändå för de gav mig full pott i bedömningen! Gud så kul! Nu har jag bara omvårdnadsseminariumet kvar som ska presteras på egen hand, så nu bör jag kunna tagga ner! Sen ska ju jag och Sanna köra opponentskap/respondentskap, men då har jag ju henne vid min sida så det blir bara trevligt! :)
 
 

-- Tidigare inlägg -- Tidigare inlägg -- Tidigare inlägg --
RSS 2.0